vill utomlands. nu genast tack!



så mycket att jag även bjuder på en flumm bild! ;D

Plötsligt händer det..

Tiden går som vanligt snabbt och inte tidigare än 21.30 åker jag ut med min absoluta sista körtur för idag.
Hinner inte mer än 10 m från stallet då jag känner att något är löst och sekunden efter (oklart hur jag lyckades rädda situation så bra) sitter jag på vagnsramen med tömmarna i ena handen och sitsen(!!) i den andra.
Min häst ingen vidare lagkamrat ser sin chans att öka tempot hastigt och plöjer en och annan vägstolpe, jag försöker bromsa, styra, köra? med mina vänstra hand, i den högre håller jag sitsen som jag absolut inte har den blekaste aning om vad jag ska göra av? !
Så där satt jag ikväll, bakom min trogne springare, på vagnsramen med sitsen i knäet.
Det var kallt, hårt och fruktansvärt obekvämt. Men tjurig som jag är körde jag min tur precis som planerad, inte en meter kortare.

Jag satt där på den hårda vagnsramen, frös & svor.

Framtidsdrömmar..





"Allting löser sig,
och om det nu inte skulle göra det så är de inget problem
utan en sitvation som man bara måste anpassa sig till!"



Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0